Blogg

Prenumerera på bloggen via e-post


Så här är det. I alla fall för mig och väldigt, väldigt många fler som har adhd. 

Jag har sagt det förr och säger det igen – jag har ingen superkraft! Jag har adhd, ett funktionshinder! 

ADHD är ingen superkraft

Suprise!  Idag är det julafton!

Tänk dig att du blir väckt en morgon av att någon berättar för dig att det är julafton!
Och det kommer gäster men du får inte veta hur många, eller vilka det är. Du ska stå för all mat, allt pynt, gran och du ska ordna julklappar till dem som kommer.

Och efter som det här är en liknelse, en metafor, så går det inte att tacka nej eller komma med någon ursäkt till gästerna – allt ska vara ordnat tills gästerna kommer.

Maten ska du fixa, allt som hör julbordet till, och dessutom måste du ordna mat ifall att någon av gästerna är vegetarian, vegan eller kanske allergisk. Men du vet inte till hur många ska maten räcka…
Julklappar ska ordnas också, men du vet inte hur många eller till vem. Barn? Vuxna? Tonåring? Är det släkt och vänner eller helt okända? Kommer en eller kommer det hundra stycken?
Sen måste du själv klä upp dig lite, men har du något snyggt hemma? Men eftersom det är julafton så kanske inte affärerna är öppna!

Generaliseringssvårigheter

Det är ungefär så här det känns för mig varje dag, ofta flera gånger om dagen. Jag vet att det är morgon (julafton) när jag vaknar men det är som att jag förblir nybörjare på t.ex. morgonrutinerna, hushållssysslor eller andra aktiviteter trots att jag har gjort det hur många gånger som helst – det känns som om varje gång är den första. Det är vanligt att individer med ADHD har generaliseringssvårigheter.

Problem med automatisering

Människor utan ADHD behöver inte aktivt tänka på vad de gör vid t.ex. morgonrutiner – det sköts automatiskt. Individer med ADHD nästan alltid har problem med automatisering, de måste hela tiden tänka exakt på vad de gör vilket tar enormt mycket energi.

Svårt att uppfatta sammanhanget

Många med ADHD har mycket svårt att uppfatta sammanhanget, det innebär att saker som personen hör eller läser bara blir en osammanhängande massa ord.
Hjärnan blir snabbt överbelastad av att läsa, lyssna på föreläsningar eller instruktioner.
Det kan räcka med att någon pratar långsamt eller med många ord för att jag ska tappa fokus. När jag ska skriva av en text eller en sifferkombination måste jag titta gång på gång eftersom jag har otroligt svårt att minnas innehållet.

 

 

 

Fidget spinners – en leksak och ett hjälpmedel

Läs mer i intervjun med mig i Göteborgs posten

http://www.gp.se/livsstil/fidget-spinner-allt-du-beh%C3%B6ver-veta-om-nya-trendiga-leksaken-1.4274192

Eller på Familjeliv.se

http://www.familjeliv.se/start/1.6001138

Idag firar vi 6 år – adhd och jag

Jag minns det som igår, fast det redan gått 6år…

Under en vecka pågick min ADHD utredning hos VPM (vuxenpsykiatrimottagningen) i Varberg.

Jag fick svara på hundratals frågor, blev intervjuad flera gånger och fick fylla i skattningsskalor. Jag fick också göra det där omtalade datortestet… Ni vet, man får sitta ensam i ett rum och stirra på en datorskärm där det dyker upp en mörkgrå boll på den ljusgrå bakgrunden, varje gång bollen dyker upp ska jag trycka på knappen.
När psykologen berättade hur testet gick till gav jag mig faan på att lyckas. Jag såg till att vara utvilad och mätt, jag fick en tid redan klockan 9 vilket är min bästa fokus-tid.

Jävla bollar

Jag satte mig i rummet, fick göra en snabb testomgång innan jag blev lämnad ensam i rummet. Bollarna började dyka upp på skärmen och jag kände verkligen hur bra jag kunde fokusera.
Bredvid mig där jag satt fanns ett fönster som vette ner mot en parkering, om jag sträckte lite på mig så kunde jag se gångvägen som ledde ner mot stan. Bredvid fönstret satt det två tavlor. Den ena tavlan föreställde en sjöfågel som var tecknad med tunna färgpennor i olika färger. Den andra tavlan var tecknad på samma sätt men föreställde ett hus, ett rött trähus. Funderade på varför man målar så där tunt och försiktigt, heter det verkligen att man målar då… eller är det kanske det som kallas för att man tecknar.
Jag hade velat kunna måla så där försiktigt, när jag målar med pennor går alltid udden av. Jag gillar inte det, för pennorna är alltid skitsvåra att vässa. Tuschpennor är bättre, men det går inte att måla tunt med tusch, det blir liksom inte lika snyggt som när man målar tunt med pennor.
SKIT!! Bollarna! Testet!! Jag klickar desperat på knappen några gånger men inser att tiden är ute och testet är slut…

Andas…

Jag går tillbaks till psykologens rum och säger som det är, att det gick skitdåligt eftersom det finns tavlor i rummet.
Psykologen frågar om jag vill göra om testet dagen efter, och det vill jag givetvis göra.

Dagen efter kommer jag till mottagningen klockan 9. Nu vet jag precis hur dt här går till och jag minns till och med att det först kommer tre bollar ganska snabbt och sen dröjer det lite innan den fjärde bollen kommer fram.
Jag får återigen göra en kort testomgång innan jag blir lämnad i rummet och testet kör igång.
Det börjar bra, jag är fokuserad och känner inte att jag blir distraherad av fönstret eller tavlorna. Jag märker snart att jag klickar lite för snabbt, innan bollen dykt upp på skärmen, kanske är jag lite nervös och övertaggad.
Försöker andas lugnt, tänker på att andas in genom munnen och ut genom näsan. Eller var det tvärtom man skulle göra… in genom näsan och ut genom munnen, jag testar och det kändes bättre. Märker nu att jag glömmer bort att klicka, klicket kommer nu efter att bollen försvunnit!
Fokus nu!! Tänk bara på bollen! Klick, klick, vänta…miss, dubbelklick, fan…
Så var tiden ute.

Rejäl jävla adhd

Jag går till psykologens rum som redan sitter med resultatet i sin hand.
– Jaha…hur kändes det den här gången?
– Nja, sådär, svarar jag. Det hade varit bättre om det var med färger på bollarna.
Psykologen ler.
– Okej, det är i alla fall inget fel på dig. Det är samhället det är fel på. Du har bara en rejäl jävla ADHD!
Det blir tyst i rummet. Hans ord sjunker sakta in och jag brister ut i skratt och tårar samtidigt.
– Hur känns det, frågar psykologen.
– Jag vet inte riktigt… Bra-dåligt… typ, svarar jag med tårar i ögonen och fortfarande gapskrattandes.
– Nu ska du få träffa ditt team, ett team som ska hjälpa dig i det här samhället. Du kommer få det bästa teamet vi har, säger psykologen.
Jag skrattar om möjligt ännu mer och svarar;
– Aaa, visst! Låter ju kanon men så säger ni väl till alla hoppas jag!

Så gick det till när jag fick min diagnos. Och vilken resa jag gjort!
Den har varit allt annat än enkel!

 

”… ADHD är ett påhitt.Varje barn som inte gör bra ifrån sig i skolan skickas till en barnläkare, och barnläkaren säger: ’Det är ADHD; här har du Ritalin”

Är så trött på sånt trams! 

Jag vet att det inte är så här, varje barn som inte gör bra ifrån sig i skolan skickad inte alls till en barnläkare som sätter adhd diagnos! Absolut inte!! 

Jag vill ändå sprida det här för att öka kunskapen och minska fördomarna. 

Adhd är inget påhitt! Diagnosen handlar inte om barn som inte hör bra ifrån sig i skolan! 

”I Sverige har vi redan en ”diagnosindustri” som omsätter miljonbelopp på snabba utredningar och recept på rent amfetamin eller amfetaminliknande ADHD-droger. Ett flertal psykiatriker har öppnat egen ”låda” och annonserar direkt och öppet om ”snabba utredningar”. Vissa kommer ut med ett recept i handen efter första besöket. En psykiatriker skickade recept från England när det inte gick att skriva ut i Sverige och när det väl gick öppnade han praktik i Östermalm med ett flertal kändisar som kunder som får närmast gratis, lagligt och socialt accepterad amfetamin. Sedan går de ut i media och ”erkänner” att de har ADHD, vilket drar in fler folk till ett livslång beroende av en drog som är i samma narkotikaklass som kokain. Och det är verkligen inga ”små doser” det handlar om. Det är närmast megadoser.”
Det står ingenting om alla vi som inte medicinerar men som ändå lever med adhd diagnos. Varför har jag då diagnos om ingen tjänar på det? För enligt artikeln är pengar det enda syftet med diagnosen. 

Och att påstå att medicinen är detsamma dom kokain är bara så dumt! Inte heller stämmer påståendet om att vi medicinerar med megadoser… när jag medicinerade med Ritalin tog jag 10mg 4ggr/dag, det är verkligen ingen megados! 

Jag vill förtydliga att det här (se länken nedan) är ett falskt pressmeddelande! Det är sånna här lögner som ökar okunskapen och fördomarna!
Adhd är ett påhitt
Läs gärna Neurobevakning – Nyheter om NPF Facebook inlägg: Neurobevakning

Idag publicerar DN en fantastiskt bra artikel av Jonas Lundström –

ADHD ingen förklaring för allmänt oönskade beteenden

En utbredd missuppfattning av ADHD-diagnosen gör att många människor felaktigt läser in andra negativa beteenden i den än vad som egentligen innefattas. Detta skadar den diagnostiserades möjligheter till att bli välfungerande i samhället.

Ouppmärksam, impulsiv, hyperaktiv – ADHD, javisst. Men inte aggressiv. Inte otrevlig. Inte respektlös. Sånt faller under andra förklaringsmodeller.
Missbruket av ADHD som diagnos är också en allvarlig förolämpning till majoriteten av oss diagnostiserade. Vi som aldrig slagits, bråkat eller förstört för vår omgivning. Vi som agerar mer respektfullt än de flesta. Som vet hur vi ska bemöta vår omgivning på uppskattat sätt.
Läs hela artikeln här:  http://asikt.dn.se/asikt/debatt/adhd-ingen-forklaring-for-allmant-oonskade-beteenden/

Alla har en släng av ADHD

Jag blir både ledsen och irriterad när okunniga puckon diagnostiserar sig själva!
Jag är så trött på det och jag blir både arg, ledsen och irriterad.
Vad ger dig rätten att förminska mig och min funktionsnedsättning?

Okunskapen är så mycket större än jag trodde

När, eller om jag försöker förklara eller ifrågasätter möts jag alltid av irritation, du vill liksom inte lyssna på mig.
Det här skrämmer mig. Okunskapen är så mycket större än jag tidigare trott.

Jag får ofta höra kommentarer som ”du har väl inte ADHD, är du säker? Det märks inte”.
Ibland försöker jag stå på mig och ge en förklaring, men oftast så vill du inte höra. Ibland försöker att inte lyssna, men det är svårt eftersom det gör mig så ledsen och arg.

Själv skulle jag aldrig komma på tanken att ifrågasätta en persons funktionsnedsättning!
Eller borde jag det? Är det så att vi ska gå runt och misstro varandras funktionsnedsättningar?
Skulle jag då ifrågasätta en person med glasögon? ”Jag tror inte att du ser så dåligt som du påstår. Ta av dig glasögonen. Skärp dig! Jag ser också dåligt ibland, det gör väl alla då och då, vi andra har ju inte glasögon så varför skulle du då ha det?!”

Snälla! Sluta!

Nej! Det får vara nog nu! Sluta sätta diagnos på dig själv!
Har du misstankar och är ditt liv ohållbart så är det bara att söka vård och göra en utredning. Och inte för än psykiatrin gjort en grundlig utredning och efter att de satt en diagnos, inte för än då kan du säga att du har ADHD!

Tack för ordet

En fantastiskt fin och träffsäker dikt av Moniqa Klintestrand Öberg

 

Min dikt om adhd

Missförstådd, hånad och skör
du går genom livet och stör
Koncentrationssvårigheter och DAMP
ger en inre ständig kamp
Intrycken flödar i aldrig sinande ström
Trots otaliga försök får du aldrig beröm

Din attityd kan verka kaxig och tuff
Men är din osäkerhets bedrägliga bluff
Inuti ett vilset barn med ömhetstörst
Söker bekräftelse när oredan är som störst
Se min kreativitet och glöd
istället för att banna mig i min nöd!

När ska andra någonsin förstå
De säger: – Du kan bättre än så
om du bara lägger manken till
och försöker sitta still.
Att just detta är ditt problem
ger födelsen av detta poem.

Från gryende morgon till slumrande kväll
Du gör ditt yttersta för att vara snäll
Din levnadsram behöver vara stram
din oro lugnas av värmande kram
Missförstådd, hånad och skör
Du går genom livet och stör

 

När någon bryter mot lagen så blir det påföljder, ett straff.
Nästan alltid så får den åtalade betala skadestånd till målsägande eller böter av något slag. Men när någon bryter mot skollagen ser det helt annorlunda ut.

När en skola bryter mot skollagen, tex när en elev inte får det stöd och den anpassning som eleven behöver för att ges samma förutsättningar som andra elever att nå målen, så kan eleven eller föräldern anmäla skolan till skolinspektionen.
Det är ingen enkel sak utan kräver både tid och bevis.

Om skolinspektionen anser att skolan bryter mot lagen, alltså att eleven inte får stöd och anpassning, så måste skolan ordna det.
Det är kommunen som har huvudansvaret och det går inte skylla på brist på pengar eller personal!
Om skolan ändå inte gör det som skolinspektionen kväver så kan skolan bli dömda att betala vite. Då är det kommunen som ska betala vite, alltså böter. Men!
Det är inte målsägande, alltså den drabbade eleven, som får pengarna!

Pengarna går till stadskassan.
-Men eleven då?
-Vad blev bättre för eleven genom att kommunen fick betala pengar till stadskassan?
Ingenting skulle jag säga med facit i hand…

Nu gick inte min anmälan om bristande stöd och anpassning så långt som till ett vitesföreläggande men skolinspektionen hade många anmärkningar på min sons skola.

Men varför ser skolan och kommun min son som en kostnad? Lägg pengar och resurser på min son nu, se det som en investering! Får barnen inget stöd i skolan så får dom ingen utbildning, och inget arbete, och ingen sysselsättning… då blir det dyrt!

Senare diagnos och brist på insatser från skolan. Flickor med adhd och autism får sämre stöd än pojkar med samma diagnos. 

Skolvärlden – flickor med adhd